Pinkshadow

Bianca..
Så fort jag ser en bild på henne, ser hennes användarnamn, ett sms från henne titta fram på Veronicas mobil, får jag panik.
Jag vill springa iväg.
Mina lungor krymper, jag får svårt att andas.
Panik sprids snabbare för varje sekund.
Ovissheten.
Att inte veta.
Inte veta vad som sägs, vad som skrivs.
Inte veta vilka planer de har.
Vad dom planerar att gör utan mig.
Jag vet att hon säger att det bara är vardagliga saker.
Att om jag frågar vad som skriver så svarar hon.
Men hon ljuger..
Ljuger om vad dom skriver om..
Fan.
Jag läser hennes sms ibland.
Trots att det är något jag vet att hon verkligen inte vill.
Jag vet att jag sviker hennes förtoende som jag inte ens har..
Men jag måste få veta.
Och jag får veta alldeles för mycket.
Det gör ont.
Men paniken är nog värst.
Paniken och tårarna som ständigt vill titta fram så fort hon nämns..
Jag mår illa.
Vill inte att hon ska ta över hela mitt liv.
Men hon infekterar allt.
Allt hon pratar om, allt hon skriver om,
allt som ser ut, låter eller påminner det minsta om henne
blir som gift mot mig..
Jag vill inte ha henne här.
Kan inte andas och tårarna vill rinna, men jag låter dom inte.
För Veronicas skull.
Hon gör ont när jag är ledsen.
Jag vill inte ge henne mer ont nu.
Klumpen i halsen gör ont nu....
Jag börjar tänka tillbaka.
Att jag vill ha det som förr.
Jag tänker som förr.
Självmord.
Skära.
Blod.
Jag vill bara kunna leva en enda dag som en normal person.
En enda dag utan paniken, ångesten och tankarna.
Tankarna på att hon tänker på någon annan.
Att hon önskar jag vore någon annan..
Fan.
Det gör alldeles för ont.
Tårarna får rinna nu.
Förlåt Veronica.
Jag orkar inte misslyckas igen.
Jag vill gå tillsammans med Veronica...
Men jag måste klara det här först då.
Men det känns som att alla har gett upp.
Soc vill inte hjälpa.
Skolan vill inte hjälpa.
Dom säger en sak men gör en helt annan.
Skolan och oron över Bianca, som STÄNDIGT finns där, STÄNDIGT, får mig att må piss just nu.
FÖRSVINN!!
Varför kan du inte bara försvinna?!?!
Försvinn, jag kan inte andas..
Ser du inte att jag dör?
Du förstör mig.
Du förgiftar mig.
Du är gift.
Men ditt gift fungerar bara på mig.
Alla andra helar du.
Dom tror du är någon slags gud.
Det är bara jag som ser..
Ser hur du kan behandla någon så jävligt.
Du vill finns, tro du är något.
Känna dig duktig.
DÄRFÖR håller du dig kvar.
Du hatar mig.
Du dödar mig..
Jag förstår om du vill ha henne.
Du kunde få henne, hon var så nära.
Men jag förstörde eller hur?
Jag kom tillbaka.
Du säger att jag ska tänka på henne, på vad hon vill.
Vill hon att jag ska dö?
Att du ska förgifta mig med dina texter, sms och existens?
Kanske.
Vad vet jag?
Jag kommer nog aldrig komma över det faktum att du var på henne, hon skrev att hon var kär i dig..
Du gjorde henne lycklig,
Vafan gjorde jag?!
Jag vill inte att hon ska åka och träffa dig.
Vad ni än säger kommer jag alltid tro att ni är kära.
Ni vill ha varandra.
Ni vill älska varandra och hata mig...
Jag vet.
Hon är obeskrivligt vacker.
Men hon är min.
Iaf for now.
Så snälla sluta.
Du tar död på mig.
Inga fler "<3", inger mer "Jag saknar dig >:"
Snälla?
Jag ber dig...
Jag vet att hon börjar ibland.
Det gör nog mest ont..
Men jag tar ut allt på dig.
För du är orsaken.
Du är giftet...

Jag är förstörd...
Förlåt