Pinkshadow

Jag känner allt oftare hur tankarna på att skära mig kommer tillbaka..
2 nätter i rad har jag gråtit ögonen ur mig och velat dö..
Jag orkar inte om allt ska komma tillbaka.
Och jag vet att veronica inte kommer orka..

Det gör så jävla ont.
Att jag vet att jag har sårat henne.
Krossat hennes hjärta.
Inte en gång, utan flera gånger.

Jag vill skära mig så brutalt!
Så som jag kunde förr..
Då mina armar var fulla av sår.
Du de gapade, öpnna och blodiga.

Mitt huvud gör ont.
Mitt hjärta gör ont.
Min mage gör ont.
Jag gör ont.

Kan inte fatta att jag skadar den jag älskar mest.
Hon som betyder allt för mig.
Hon som räddar mig och låter mitt hjärta slå.
Tänk om vi glömmer att vi älskar varann...

Fan, vill inte tänka!
Vill inte låta mitt sjuke sinne ta över.
Kan inte prata med Veronica heller.
Vill inte störa henne ändå..
Hon är så söt när hon sover <3

Jag vill ha  sommar.
Nu!
Jag behöver det.
Vill ha kemisk lycka.
Verkar inte kunna framkalla egen..

Jag börjar bli jävligt inåtvänd känner jag.
Vill inte ens träffa Mickan.
Bara bara bebis.
Men hon behöver en paus ibland.
Även fast jag inte förstår.

Ibland sprängs jag.
Inombords...
Känns så iaf.
Som att hjärtat och lungorna ska spricka.
Att dom vill döda mig.
Att dom inte orkar med mig mer...

Vill plocka fram rakbladet nu.
Ja vill vara hennes enda...<3