Pinkshadow

Allt..

Det började väl för ca. 1,5 år sedan skulle jag tro. Jag började med at riva bara lätt med en nagelsax. Folk typ såg, för även om det inte var mycket, så tannade det kvar någon dag eller två. Och folk reagerade, till en början var det nog det som fick mig att fortsätta. Var inte så mycket till en början men det blev värre och värre. Vågade ta till andra metoder, skrapa djupare och tillslut fick jag tag i ett rakblad, det var slött men det gick ändå bättre att skära med. Sen så kom jag på hur man pillade ut rakbladen ur rakhyvlar och då kunde det bara bli bättre. Man behövde knappt anstränga sig alls, bara nästan nudda huden och dra till för att blodet skulle sippra fram och ju mer man tryckte desto mer utav glittret fick man se..

Jag brukar skära rätt så mycket, kanske tänker att jag bara ska göra det en gång men det brukar bli runt 5-10.
När jag bestämt mig för att sluta så skulle jag göra det för sista gången typ. Skulle bara göra det en gång, för att få se blodet en sista gång men det slutade med att det blev runt 70 st och rätt så djupa.
Jag blev aningen rädd när jag räknade dem, blev lite rädd för mig själv för jag insåg vad jag egentligen var kapabel till.
Det var som sagt kvällen innan jag "slutade". Dagen efter blev det yttligare en ca. 10 st, denna gången blev de dock djuoa på riktigt. Jag kunde känna det redan innan jag såg det. Det stack till på ett sätt som det inte gjort innan och jag såg hur huden öppnade sig, man såg vitt och sen började blodet rinna.
Då blev jag rädd på riktigt och kände morgonen efter att nu fick det vara slut på riktigt, jag hade gått för långt.. Samtidigt hade jag en känsla att jag ville prova igen, man blir aldrig klar.

Känslan efter att ha skurit sig kan vara olika. Som en gång då jag gjort jättemycket och det verkligen sved och gjorde jätteont, jag kunde knappt andas och än mindre sova efteråt. Då kändes det inte direkt bra att ha skurit sig.
Men första gången jag skar mig med ett rakblad som jag pillat ut från en rakhyvel, efter jag skurit mig med det rakbladet, när jag satt och torkade blodet så var jag riktigt nöjd. Jag kände lugn och jag var verkligen nöjd med mig själv. Rätt sjukt att vara nöjd över en sådan sak. Jag satt och log och torkade blod och det kändes bra..
Den gången var jag dock hemma hos en kompis och blev senare missnöjd med mig själv, över att ha gjort det hemma hos honom. Det var dåligt av mig.

Varför jag gör det är lite olika. Ibland kan jag få känslan av att jag bara måste se glittret (ja, jag har faktiskt glitter i mitt blod och det är vackert). Ibland kan jag vara så fylld utav ångest att jag bara måste lätta på trycket. Ibland kan jag bara vilja skära bort min otillräcklighet, skada mig för att jag hatar mig.  Ibland är jag så sjuk att bara för att såren börjar försvinna så vill jag bättra på dem och skär därför mer, trots att hela armarna är fulla utav sår och ärr så räcker det inte. Det är aldrig tillräckligt bra, måste få mer..

Just nu försöker jag sluta, känner på mig att jag kommer falla tillbaka både en och två gånger om än inte helt så iaf känna på bladet igen, känna hur det smeker fram glittret. Men jag ska göra mitt bästa för jag vet nu att det inte bara skadar mig själv utan även andra runt omkring mig..


Hade inte tänkt skriva en text om hur allt blev som det blev, om varför eller hur jag skär mig, men nu blev det så.
Hade ändå inte uppdaterat bloggen på länge. Puss :*