HEiDo !
Jag hade tänkt lägga in en text som jag skrev för ett tag sedan på min bdb, jag vet att ingen läser min blogg och det spelar ingen roll för jag skriver ändå för att skriva av mig och om jag skulle skriva för att jag vill att folk ska se och läsa så gör jag det på min bdb :) Kanske tänker att om jag ändå vet att ingen läser, varför skriver jag då som att jag skulle skriva TILL någon ?Men jag övar mig, eller tkr bara det är lättare att skriva om man skriver till någon, att låtsas som att det finns någon som läser. Men nu kmr iaf den texten som jag skrev på min bdb <:
Hejsan Pojkar ! Nu kmr mycket text och jag hoppar från ämne till ämne typ hela tiden, mohinder det är förvirrande men jag skriver inte för att tvinga er att läsa (för det måste ni verkligen inte) utan jag skriver för att jag känner att jag vill.
Juhupp, idag är det Söndag.. Shit ! Så jäkla sad alltså, söndagar suger kuk när man väl sitter hemma vid datorn och bara väntar på att föräldrarna ska börja tjata på att man ska gå och lägga sig. Hade väl tänkt skriva värsta långa texten nu, inte för att någon ska behöva läsa utan för att jag känner att jag inte orkar ta itu med läxan riktigt än (även om det skulle varit gjort förra fredagen). Jaha, denna helgen har faktiskt varit riktigt lyckad, känns som att jag skulle klara mig igenom hela veckan på denna helgen, iaf förut idag, nu börjar jag tvivla.
I fredags blev det Liseberg och Håkan med massa kul folk och igår (lördag) blev det först Gbg med mor och shopping och sedan på kvällen blev det trevligheter med Nattis och Mickan. Idag blev det Gbg och bio med Mickan och Nattis (vi såg Patrik 1,5, mkt trevlig). Stort sett känns det riktigt bra, eller kändes till för en stund sedan då jag insåg att jag har läxa.
Skolan, som jag borde prioritera före allt annat, ligger nog sist på min "lista" just nu. Jag blir trött på mig själv som inte orkar rycka upp mig och sköta mig, iaf så jag klarar mig. Spec i svenska så borde jag försöka lite mer, jag vet att jag kan egentligen men låtsas som att jag inte kan eftersom det då är mkt lättare att ta när jag misslyckas vilket jag gör eftersom jag inte försöker,.
Sen det där när min mor frågar om jag har några läxor blir svaret ALLTID antingen "Nej" eller "Ja, men jag har redan gjort dom", svaren är lögn, varför ljuger man ? Jag ljuger (eller vet inte om man kan kalla det lögn riktigt, egentligen är det väl det men iaf) om just den saken eftersom jag vill slippa tjat, vill slippa frågor och allting sånt där som kommer på köpet om man vekrligen säger som det är, att man har läxor och att man inte har gjort de och förmodligen inte kmr göra det heller, utan att jag kmr sätta mig vid min dator och lyssna på musik och göra egentligen ingenting alls, iaf ingenting vettigt.
Musiken jaa, den underbara musiken(<3). För några år sedan var inte musiken särskilt viktig för min del, det var mest något man lyssnade på då och då, nåt låt av den och den artisten för att hänga med typ. Kunna säga "jag tty älskar det och det bandet !" när man bara hört en låt och kanske inte ens tyckte den var särskilt bra men man vill ju hänga med.
Men nu för tiden är musik viktigare för mig, mycket viktigare. Jag är inte en sån som lyssnar på det och det bandet bara för att alla andra gör det och jag har nog inte speciell musiksmak heller direkt utan lyssnar bara på låtar som jag tkr är bra och fokuserar inte särskilt mkt på varken artist eller stil. Jag lyssnar på praktiskt taget allt och det beroende på vilket humör och sånt jag är på. Ner jag är nere (lol vadå emo) lyssnar jag oftast på tAKiDA eller Crossfade då jag tycker att texterna och låtarna är bra och jag tkr det är mkt krafft i de som jag oftast behöver när jag e nere, så brukar oftast sitta och sjunga med i de låtarna då.. Sen kanske om jag e mer glad lite mer hyper kanske kan jag ofta lyssna på fjortisdunk, techno och trance som har mer dunk och sådant där som jag kanske behöver när jag e glad. Annars kan jag lyssna på det mesta.
Såå ska vi hoppa till något annat igen, kanske skolan igen fast nu med fokus på gymnasiet. Jag har otrolig ångest för gymnasiet, har ingen som helst aning om jag ska välja så jag tror det blir media men blir mer och mer osäker på om det är rätt för mig, tvivlar på mig själv. "Borde kanske inte gå på gymnasium", "finns ingenting som passar mig" osv. Jag tror att detta ovetande och osäkerhet på vad jag ska göra med mitt liv, vad jag ska bli, om jag kan lyckas. Jag tror att detta är en utav de klossar som sätter stopp, som gör så att jag inte riktigt kan gå in för skolarbetet eftersom det inte riktigt känns som det är någon idé om jag inte vet vad jag ska gå. Känns som det är helt hopplöst, jag VILL ju göra bra ifrån mig och VILL få bra betyg, VILL ju göra något med mitt liv, VILL bli någonting.
Tror jag vet ännu en kloss som stoppar mig från att göra mitt bästa, Rädslan för förändringar, jag är rädd eller jag tror att jag mentalt inte vill gå ur skolan och nian eftersom de jag går i nian med nu (de flesta) har jag gått med sedan förskolan, och det är ett bra tag. Ska man då börja gymnasiet, ny skola, ny klass och utan alla de som man kännt och haft runt sig hela sitt liv, det kommer ju bli helt åt h-vete! Därför tror jag att jag inte vill göra mitt bästa eftersom jag nog inte är riktigt redo för att släppa taget om alla de jag kännt sedan jag började skolan. Men kanske inte ska tänka på det nu.
Okej nytt ämne igen (sry). Det finns en fråga som de flesta, skulle nästan kunna säga alla, får frågat sig minst en gång om dan. Den frågan är: "Hur är det?"/"Hur mår du?" Den frågan som de allra flesta svara "bra" på. Svarat är nog alltför sällan sant. Det är en reflex, man "SKA" svara så, ger man det svaret folk vill ha så blir de nöjda och man slipper följdfrågor. Sen finns det ju de dagar då man faktiskt säger sanningen, att man kanske inte mår sådär särskilt jättebra, men sen kanske man ljuger om anledningen varför man inte e på topp och liknande.
Att folk ljuger, ibland för att skydda varandra, ibland för att skydda sig själva, ibland bara för att de inte vet hur de ska säga sanningen eller kanske för att de inte kan. En lögn kan både såra och glädja, men då frågar jag : Skulle du inte hellre bli sårad utav sanningen än glad utav en lögn ? Jag kan säga att jag nog ljuger rätt mkt, det är inte särskilt bra kanske och jag vet inte riktigt varför jag gör det, men har man väl börjat ljuga så blir det lätt en vana...
Jag vet inte om jag har något mer att skriva om nu för så fort jag börja skriva om något så kommer jag på något nytt om något annat och jag vet inte.. Men jag skulle väldigt gärna ha hjälp samtidigt som jag inte har några spec problem egentligen, jag skapar mig själv problem, hittar på problem och låtasas. Fakking Attentionwhore. Jag klagar på folk som beter sig på ett sätt och beter mig sedan likadant -.-' Jag blir så jävla trött på mig själv ! Jag VILL, KAN och SKA förändras. Det säger jag till mig själv varje kväll, Du VILL, KAN och SKA ! Ändå så börja dagen efter på samma sätt, jag kan helt enkelt inte få mig själv till att göra det jag vill och vet egentligen kan.
Till sist vill jag bara säga att jag kmr vara ensam hemma nästa lördag, och detta är ingen invit what so ever, jag vill bara vara helt själv och kunna tänka ifred, kanske se på någon dålig film och glömma (vill inte låta alltför fjortis så skriver ingenting med dricka) jag känner att jag vill låsa in mig på mitt rum, helst hela veckan och bara slippa allting just nu. Det är för mkt och snart utvecklingssamtal, kommer antagligen bryta ihop, kommer inte kunna le tillräckligt stort, kommer inte kunna skratta tillräckligt högt för att kunna dölja mina tårar som väntar på att få komma ut. NU RÄCKER DET MED BULLCRAP ! HEiDo !!
Hejsan Pojkar ! Nu kmr mycket text och jag hoppar från ämne till ämne typ hela tiden, mohinder det är förvirrande men jag skriver inte för att tvinga er att läsa (för det måste ni verkligen inte) utan jag skriver för att jag känner att jag vill.
Juhupp, idag är det Söndag.. Shit ! Så jäkla sad alltså, söndagar suger kuk när man väl sitter hemma vid datorn och bara väntar på att föräldrarna ska börja tjata på att man ska gå och lägga sig. Hade väl tänkt skriva värsta långa texten nu, inte för att någon ska behöva läsa utan för att jag känner att jag inte orkar ta itu med läxan riktigt än (även om det skulle varit gjort förra fredagen). Jaha, denna helgen har faktiskt varit riktigt lyckad, känns som att jag skulle klara mig igenom hela veckan på denna helgen, iaf förut idag, nu börjar jag tvivla.
I fredags blev det Liseberg och Håkan med massa kul folk och igår (lördag) blev det först Gbg med mor och shopping och sedan på kvällen blev det trevligheter med Nattis och Mickan. Idag blev det Gbg och bio med Mickan och Nattis (vi såg Patrik 1,5, mkt trevlig). Stort sett känns det riktigt bra, eller kändes till för en stund sedan då jag insåg att jag har läxa.
Skolan, som jag borde prioritera före allt annat, ligger nog sist på min "lista" just nu. Jag blir trött på mig själv som inte orkar rycka upp mig och sköta mig, iaf så jag klarar mig. Spec i svenska så borde jag försöka lite mer, jag vet att jag kan egentligen men låtsas som att jag inte kan eftersom det då är mkt lättare att ta när jag misslyckas vilket jag gör eftersom jag inte försöker,.
Sen det där när min mor frågar om jag har några läxor blir svaret ALLTID antingen "Nej" eller "Ja, men jag har redan gjort dom", svaren är lögn, varför ljuger man ? Jag ljuger (eller vet inte om man kan kalla det lögn riktigt, egentligen är det väl det men iaf) om just den saken eftersom jag vill slippa tjat, vill slippa frågor och allting sånt där som kommer på köpet om man vekrligen säger som det är, att man har läxor och att man inte har gjort de och förmodligen inte kmr göra det heller, utan att jag kmr sätta mig vid min dator och lyssna på musik och göra egentligen ingenting alls, iaf ingenting vettigt.
Musiken jaa, den underbara musiken(<3). För några år sedan var inte musiken särskilt viktig för min del, det var mest något man lyssnade på då och då, nåt låt av den och den artisten för att hänga med typ. Kunna säga "jag tty älskar det och det bandet !" när man bara hört en låt och kanske inte ens tyckte den var särskilt bra men man vill ju hänga med.
Men nu för tiden är musik viktigare för mig, mycket viktigare. Jag är inte en sån som lyssnar på det och det bandet bara för att alla andra gör det och jag har nog inte speciell musiksmak heller direkt utan lyssnar bara på låtar som jag tkr är bra och fokuserar inte särskilt mkt på varken artist eller stil. Jag lyssnar på praktiskt taget allt och det beroende på vilket humör och sånt jag är på. Ner jag är nere (lol vadå emo) lyssnar jag oftast på tAKiDA eller Crossfade då jag tycker att texterna och låtarna är bra och jag tkr det är mkt krafft i de som jag oftast behöver när jag e nere, så brukar oftast sitta och sjunga med i de låtarna då.. Sen kanske om jag e mer glad lite mer hyper kanske kan jag ofta lyssna på fjortisdunk, techno och trance som har mer dunk och sådant där som jag kanske behöver när jag e glad. Annars kan jag lyssna på det mesta.
Såå ska vi hoppa till något annat igen, kanske skolan igen fast nu med fokus på gymnasiet. Jag har otrolig ångest för gymnasiet, har ingen som helst aning om jag ska välja så jag tror det blir media men blir mer och mer osäker på om det är rätt för mig, tvivlar på mig själv. "Borde kanske inte gå på gymnasium", "finns ingenting som passar mig" osv. Jag tror att detta ovetande och osäkerhet på vad jag ska göra med mitt liv, vad jag ska bli, om jag kan lyckas. Jag tror att detta är en utav de klossar som sätter stopp, som gör så att jag inte riktigt kan gå in för skolarbetet eftersom det inte riktigt känns som det är någon idé om jag inte vet vad jag ska gå. Känns som det är helt hopplöst, jag VILL ju göra bra ifrån mig och VILL få bra betyg, VILL ju göra något med mitt liv, VILL bli någonting.
Tror jag vet ännu en kloss som stoppar mig från att göra mitt bästa, Rädslan för förändringar, jag är rädd eller jag tror att jag mentalt inte vill gå ur skolan och nian eftersom de jag går i nian med nu (de flesta) har jag gått med sedan förskolan, och det är ett bra tag. Ska man då börja gymnasiet, ny skola, ny klass och utan alla de som man kännt och haft runt sig hela sitt liv, det kommer ju bli helt åt h-vete! Därför tror jag att jag inte vill göra mitt bästa eftersom jag nog inte är riktigt redo för att släppa taget om alla de jag kännt sedan jag började skolan. Men kanske inte ska tänka på det nu.
Okej nytt ämne igen (sry). Det finns en fråga som de flesta, skulle nästan kunna säga alla, får frågat sig minst en gång om dan. Den frågan är: "Hur är det?"/"Hur mår du?" Den frågan som de allra flesta svara "bra" på. Svarat är nog alltför sällan sant. Det är en reflex, man "SKA" svara så, ger man det svaret folk vill ha så blir de nöjda och man slipper följdfrågor. Sen finns det ju de dagar då man faktiskt säger sanningen, att man kanske inte mår sådär särskilt jättebra, men sen kanske man ljuger om anledningen varför man inte e på topp och liknande.
Att folk ljuger, ibland för att skydda varandra, ibland för att skydda sig själva, ibland bara för att de inte vet hur de ska säga sanningen eller kanske för att de inte kan. En lögn kan både såra och glädja, men då frågar jag : Skulle du inte hellre bli sårad utav sanningen än glad utav en lögn ? Jag kan säga att jag nog ljuger rätt mkt, det är inte särskilt bra kanske och jag vet inte riktigt varför jag gör det, men har man väl börjat ljuga så blir det lätt en vana...
Jag vet inte om jag har något mer att skriva om nu för så fort jag börja skriva om något så kommer jag på något nytt om något annat och jag vet inte.. Men jag skulle väldigt gärna ha hjälp samtidigt som jag inte har några spec problem egentligen, jag skapar mig själv problem, hittar på problem och låtasas. Fakking Attentionwhore. Jag klagar på folk som beter sig på ett sätt och beter mig sedan likadant -.-' Jag blir så jävla trött på mig själv ! Jag VILL, KAN och SKA förändras. Det säger jag till mig själv varje kväll, Du VILL, KAN och SKA ! Ändå så börja dagen efter på samma sätt, jag kan helt enkelt inte få mig själv till att göra det jag vill och vet egentligen kan.
Till sist vill jag bara säga att jag kmr vara ensam hemma nästa lördag, och detta är ingen invit what so ever, jag vill bara vara helt själv och kunna tänka ifred, kanske se på någon dålig film och glömma (vill inte låta alltför fjortis så skriver ingenting med dricka) jag känner att jag vill låsa in mig på mitt rum, helst hela veckan och bara slippa allting just nu. Det är för mkt och snart utvecklingssamtal, kommer antagligen bryta ihop, kommer inte kunna le tillräckligt stort, kommer inte kunna skratta tillräckligt högt för att kunna dölja mina tårar som väntar på att få komma ut. NU RÄCKER DET MED BULLCRAP ! HEiDo !!
