Hur får man kraften att fortsätta kämpa ?
Jag har helt tappat det. Helt tappat allting.
Jag snackar om skolan, jag har ingen som helst motivation och gör därför ingenting.
Förra året var jag faktiskt rätt duktig i skolan, och i sjuan var jag ännu mer duktig. Jag gjorde det jag skulle och skötte läxorna hyffsat osv.
Nu för tiden är det helt borta, ingen "kämparglöd" whatsoever typ..
Det är ändå nu det gäller, man behöver betygen för att kunna komma in på någon skola och kunna ha en chans att få något jobb.
Grejerna folk säger och allt tjat om att jag inte kommer få en framtid och inget jobb osv om jag inte gör det jag ska, det biter helt enkelt inte på mig. Jag har helt tappat det så jag bryr mig helt enkelt inte längre.
Det finns de som säger att de inte bryr sig om skolan eller om de får betyg eller inte och ändå så sitter de hemma och pluggar i smyg och låtsas bli yberförvånade när de får VG-MVG på något läxförhör som de "totalt glömt bort".
Sånt folk tycker jag är en aning patetiska, men det faktum att jag faktiskt inte bryr mig överhuvudtaget och på riktigt tycker jag är ännu mer patetiskt.
Man ska ju vilja bli något, man ska ha drömmar som är ouppnåeliga osv.
Men jag kan inte heller tvinga fram någonting, tyvärr asså.
Grejen är den att jag VILL vara motiverad och bry mig, men jag gör inte det är inte det. Thats whats killing me..
Jag undrar hur man får den där motivationen ?!
De som vet vad de ska bli, vet vilkaen linje och skola de ska gå. De som vet hur många poäng de behöver osv, det är de som HAR motivation.
Jag fick en slags comeback får någon månad sedan då jag fick för mig att jag skulle börja på en skola i Trelleborg .-. Ehm, sen så sprack det och min motivation försvann återigen.
Jag hade för ett kort tag ett mål, något att se fram emot osv och det drev mig en stund, men när det sedan försvann då försvann allt igen.
Sen det faktum att mina gamla klasskompisar, de som jag gick med i lågstadiet, märker hur jag har försämrats så otroligt. De säger : Du var ju alltid bäst i klassen när vi gick i lågstadiet, vad har hänt ?
Jag kan tyvärr inte svara på det, jag vet inte vad som har hänt och jag vet inte om det kommer lösa sig i tid heller, jag skulle allra helst bara vara i skolan för att umgås med folk och det är ungefär det jag gör också.
Jag skolkar allt mer och mer och läxorna görs verkligen INTE.
Jag vet inte hur det skall gå med gymnasiet eller någonting men antagligen så löser det sig tillslut.. Men kan ju iaf hoppas..
Jag snackar om skolan, jag har ingen som helst motivation och gör därför ingenting.
Förra året var jag faktiskt rätt duktig i skolan, och i sjuan var jag ännu mer duktig. Jag gjorde det jag skulle och skötte läxorna hyffsat osv.
Nu för tiden är det helt borta, ingen "kämparglöd" whatsoever typ..
Det är ändå nu det gäller, man behöver betygen för att kunna komma in på någon skola och kunna ha en chans att få något jobb.
Grejerna folk säger och allt tjat om att jag inte kommer få en framtid och inget jobb osv om jag inte gör det jag ska, det biter helt enkelt inte på mig. Jag har helt tappat det så jag bryr mig helt enkelt inte längre.
Det finns de som säger att de inte bryr sig om skolan eller om de får betyg eller inte och ändå så sitter de hemma och pluggar i smyg och låtsas bli yberförvånade när de får VG-MVG på något läxförhör som de "totalt glömt bort".
Sånt folk tycker jag är en aning patetiska, men det faktum att jag faktiskt inte bryr mig överhuvudtaget och på riktigt tycker jag är ännu mer patetiskt.
Man ska ju vilja bli något, man ska ha drömmar som är ouppnåeliga osv.
Men jag kan inte heller tvinga fram någonting, tyvärr asså.
Grejen är den att jag VILL vara motiverad och bry mig, men jag gör inte det är inte det. Thats whats killing me..
Jag undrar hur man får den där motivationen ?!
De som vet vad de ska bli, vet vilkaen linje och skola de ska gå. De som vet hur många poäng de behöver osv, det är de som HAR motivation.
Jag fick en slags comeback får någon månad sedan då jag fick för mig att jag skulle börja på en skola i Trelleborg .-. Ehm, sen så sprack det och min motivation försvann återigen.
Jag hade för ett kort tag ett mål, något att se fram emot osv och det drev mig en stund, men när det sedan försvann då försvann allt igen.
Sen det faktum att mina gamla klasskompisar, de som jag gick med i lågstadiet, märker hur jag har försämrats så otroligt. De säger : Du var ju alltid bäst i klassen när vi gick i lågstadiet, vad har hänt ?
Jag kan tyvärr inte svara på det, jag vet inte vad som har hänt och jag vet inte om det kommer lösa sig i tid heller, jag skulle allra helst bara vara i skolan för att umgås med folk och det är ungefär det jag gör också.
Jag skolkar allt mer och mer och läxorna görs verkligen INTE.
Jag vet inte hur det skall gå med gymnasiet eller någonting men antagligen så löser det sig tillslut.. Men kan ju iaf hoppas..
